Santa Maria: Vegetarian Taco Mix
Idag tänkte jag ta ett steg utanför min comfort zone och testa något vegetariskt, men eftersom jag inte vill ta för stora steg för fort så börjar jag med något som liknar kött.
Väldigt simpelt att tillaga: koka upp tillsammans med en dl krossade/passerade tomater och två dl vatten. Låt sjuda i 2-3 minuter.
Jag insåg här att det blev ganska färglöst och tråkigt att visa tallriken som jag hade tänkt äta den. Jag håller på att tömma kylen inför New York, så jag har inte så mycket mat kvar hemma. För läsarnas skull gjorde jag ändå ett tappert försök till att skapa en vegetarisk tallrik, som jag tänker mig att de brukar se ut:
Lite grönsaker och färska, gröna örter.
Smaken då? Först främst så blev jag positivt överraskad över konsistensen.
Hade jag inte vetat bätte så hade jag trott att det var häst i detta. Sen var smaken bra också. Om jag hade blivit serverad den här färsen tillsammans med de vanliga tacotillbehören så hade jag troligtvis inte märkt att det var vegetariskt.
Visst, jag kände en lite sur bakgrundssmak när jag hade ätit hälften. Det kan ha varit soyaproteinet, men det kan även bero på att jag inte gjorde färsen med krossade tomater utan med en bruk tacosås som stått öppen
i kylen i över två veckor.
Jag måste lyfta på hatten för den här produkten.
Det kommer bli fler gånger. Varför?
Billigt
Lättlagat
Smakar bra
Miljövänligt att skippa köttprodukter lite då och då
Bra näringsvärden
Lättlagat
Smakar bra
Miljövänligt att skippa köttprodukter lite då och då
Bra näringsvärden
Skyr: Naturell
Är du en person som gillar kvarg men tycker att den är alldeles för billig?
Tycker du att kvargen kommer i för stor förpackning med för lite plast?
Då har jag den perfekta produkten för dig: Skyr!
Skyr - smakar som kvarg, har samma näringsvärde som kvarg
MEN är mer än fyra gånger så dyr.
En slogan som jag ska föreslå.
Tycker du att kvargen kommer i för stor förpackning med för lite plast?
Då har jag den perfekta produkten för dig: Skyr!
Skyr - smakar som kvarg, har samma näringsvärde som kvarg
MEN är mer än fyra gånger så dyr.
En slogan som jag ska föreslå.
Ny glass från GB
GB har kommit med några nya glassmaker i år och då jag är en glassfantast utav rang stod jag inte vid glassfrysen och velade särskillt länge innan jag bestämde vilken sort jag skulle testa. Jag köpte alla. Och några till. Vid ett tillfälle hade jag 12 olika glassbyttor i frysen, så sluta tracka mig för mitt impulsköp av frysbox!
Dessa två redovisar jag idag:
Vi börjar med Päronsplit.
För oss som gillar päron och päronglass är det här lycka förpackad i papp.
Den är väldigt frisk, läskande och har en tydlig päronsmak.
Inbakat i glassen finns swirls med konstistensen och smaken av mjuk is från en päronsplit-pinnglass. Som sagt, läskande och gott!
Nu Nogger.
Om du har tråkigt en dag, alltså riktigt tråkigt, så har jag en lek för dig:
Klä av pappen från Noggerglassen, leta fram en glasspinne storlek större och kör in den i änden på glassblocket och doppa glassen i smält choklad.
Låt chokladen stelna i nån minut.
Voila!
Nu kan du leka att du är en dvärg som äter en vanlig Nogger-pinnglass.
(Om du tycker det låter krångligt kan du skippa att doppa den i chokladen och istället leka att du är en dvärg som gnagt bort chokladen från en vanlig Nogger-pinnglass).
Med andra ord: det smakar precis som vanlig Nogger. Gott!
De här två glassarna är två nya favoriter hos mig. Jag kommer nog aldrig mer köpa en pinnig Päronsplit eller Nogger. Visst, de är också galet goda samt lite mer portabla, men om jag råkar bita på glasspinnen får jag panik och känslan av att
ligga i tandläkarstolen med den där lilla äckliga borren i munnen sköljs över mig
med vågorna av ilningar.
Dessa två redovisar jag idag:
Vi börjar med Päronsplit.
För oss som gillar päron och päronglass är det här lycka förpackad i papp.
Den är väldigt frisk, läskande och har en tydlig päronsmak.
Inbakat i glassen finns swirls med konstistensen och smaken av mjuk is från en päronsplit-pinnglass. Som sagt, läskande och gott!
Nu Nogger.
Om du har tråkigt en dag, alltså riktigt tråkigt, så har jag en lek för dig:
Klä av pappen från Noggerglassen, leta fram en glasspinne storlek större och kör in den i änden på glassblocket och doppa glassen i smält choklad.
Låt chokladen stelna i nån minut.
Voila!
Nu kan du leka att du är en dvärg som äter en vanlig Nogger-pinnglass.
(Om du tycker det låter krångligt kan du skippa att doppa den i chokladen och istället leka att du är en dvärg som gnagt bort chokladen från en vanlig Nogger-pinnglass).
Med andra ord: det smakar precis som vanlig Nogger. Gott!
De här två glassarna är två nya favoriter hos mig. Jag kommer nog aldrig mer köpa en pinnig Päronsplit eller Nogger. Visst, de är också galet goda samt lite mer portabla, men om jag råkar bita på glasspinnen får jag panik och känslan av att
ligga i tandläkarstolen med den där lilla äckliga borren i munnen sköljs över mig
med vågorna av ilningar.
Tysk Kringla
Ni har saknat mig.
Jag testade en del saker i Tyskland. Vi börjar med det mest tyskaste.
Ja, det är ett ord.
En tysk kringla.
Tyvärr är detta den bästa bilden jag har på kringlan. Och när jag säger kringlan så är det inte något nytt smeknamn på mig, utan det är saken jag håller i handen.
En liten parentes är att kringlan åts under den numera klassiska VM-matchen Tyskland-England.
Tyskarna var väldigt glada och nästan lite väl patriotiska. Det är ok för andra länder att visa sån glädje över en seger i en landskamp, men när tyskland gör det så blir det nästan lite läskigt. Det vågade jag förstås inte säga när jag var där eftersom jag inte ville riskera att de skulle bli arga och invardera Sverige.
Anywho.
Till konsistensen är kringlan mjuk och brödaktig med ett lite hårdare skal. Smakmässigt så påminner den mycket om salta pinnar. Jag kan tänka mig att salta pinnar och kringlor görs av samma material men att pinnarna spenderar mycket mer tid i ugnen.
En ren spekulering givetvis. Jag orkar inte ta reda på fakta.
En sak som ska nämnas är den stora överraskningen som kom på slutet. I den bredaste delen av kringlan fanns en underjordisk källa av smält smör.
Vad påhittiga de är, tyskarna!
Jag testade en del saker i Tyskland. Vi börjar med det mest tyskaste.
Ja, det är ett ord.
En tysk kringla.
Tyvärr är detta den bästa bilden jag har på kringlan. Och när jag säger kringlan så är det inte något nytt smeknamn på mig, utan det är saken jag håller i handen.
En liten parentes är att kringlan åts under den numera klassiska VM-matchen Tyskland-England.
Tyskarna var väldigt glada och nästan lite väl patriotiska. Det är ok för andra länder att visa sån glädje över en seger i en landskamp, men när tyskland gör det så blir det nästan lite läskigt. Det vågade jag förstås inte säga när jag var där eftersom jag inte ville riskera att de skulle bli arga och invardera Sverige.
Anywho.
Till konsistensen är kringlan mjuk och brödaktig med ett lite hårdare skal. Smakmässigt så påminner den mycket om salta pinnar. Jag kan tänka mig att salta pinnar och kringlor görs av samma material men att pinnarna spenderar mycket mer tid i ugnen.
En ren spekulering givetvis. Jag orkar inte ta reda på fakta.
En sak som ska nämnas är den stora överraskningen som kom på slutet. I den bredaste delen av kringlan fanns en underjordisk källa av smält smör.
Vad påhittiga de är, tyskarna!
Deutschland
Nu har jag smakat allt.
Det finns inget kvar att smaka i Sverige så för att hålla bloggen vid liv reser jag imorgon till Tyskland för att hitta nya smaker. Detta gör jag för eran skull, för att ni ska ha nåt att läsa. Så ett lite sponsring vore uppskattat.
Jag kanske borde börja ta ut en avgift från alla läsare?
Anywho.
Förra sommaren när jag var i Tyskland testade jag allt konstigt jag kom över. Bland annat åt jag popcornglass vilket var mycket gott och den här pizzan
...som också var god.
Det är en vegetarisk pizza med pestosås istället för tomatsås.
Den inmundigades på Va Piano i Münster.
Om ni är i Stockholm nångång tycker jag att ni ska besöka Va Piano.
Om det är lika bra där som i Tyskland så är det verkligen värt ett besök!
Var var jag? Just det, landsflykt.
Åker imorgon, kommer nog hem sen.
(När Interpol får tag i mig)
Det finns inget kvar att smaka i Sverige så för att hålla bloggen vid liv reser jag imorgon till Tyskland för att hitta nya smaker. Detta gör jag för eran skull, för att ni ska ha nåt att läsa. Så ett lite sponsring vore uppskattat.
Jag kanske borde börja ta ut en avgift från alla läsare?
Anywho.
Förra sommaren när jag var i Tyskland testade jag allt konstigt jag kom över. Bland annat åt jag popcornglass vilket var mycket gott och den här pizzan
...som också var god.
Det är en vegetarisk pizza med pestosås istället för tomatsås.
Den inmundigades på Va Piano i Münster.
Om ni är i Stockholm nångång tycker jag att ni ska besöka Va Piano.
Om det är lika bra där som i Tyskland så är det verkligen värt ett besök!
Var var jag? Just det, landsflykt.
Åker imorgon, kommer nog hem sen.
(När Interpol får tag i mig)
Brago Havre; Äpple & Kanel
Nu ska jag berätta hur det ligger till.
Guld Marie-kex var svenska folkets stolthet och viktigaste källa för näring från år 1888 då Göteborgs Kex började tillverka dem, fram till år 1953 då något fantastiskt hände. Brago uppfanns!
Vissa säger att det var det den största segern för mänskligheten sedan första världskrigets slut, medan andra säger att det var den viktigaste uppfinningen sedan spinnmaskinen Spinning Jenny.
Jag tycker att de som såger nåt utav det överstående är idioter. Okej det är ett riktigt gott kex, men det är ju ändå bara just det. Ett kex.
Anywho.
När Bragokexet kom konkurrerade det ut Guld Marie-kexet, vilket skapade problem.
Ingen ville längre ha Guld Marie och eftersom det hade tillverkats i såna kopiösa mängder blev det inflation på kexet.
Var skulle man göra av alla kex som ingen längre ville ha?
Skulle man utfodra grisar?
Nä, vi skulle få green peace efter oss sa Tage Erlander som var stadsminister under den här turbulensen.
Efter många krismöten kom Tage, även kallad Taggen pga hans mycket lilla könsorgan, med en katastrofplan.
Man skulle skänka kexen till de som inte visste bättre; barnen.
Man fyllde nu förråden på alla dagis och låg- och mellanstadieskolor i hela landet och tack vare den underbara uppfinningen konserveringsmedel äter våra barn av dessa reserver än i dag. Gärna med en plastmugg blandsaft.
Nu har Brago kommit med en ny smak: Brago Havre med Äpple och Kanel
Ännu en uppföljare som inte levererar tillräckligt starkt.
Det var som jag skrev i inlägget om Daim Summer Dream; det är gott, men orginalet är godare.
Den enda uppföljaren som jag känner verkligen har levererat är Terminator 2.
Guld Marie-kex var svenska folkets stolthet och viktigaste källa för näring från år 1888 då Göteborgs Kex började tillverka dem, fram till år 1953 då något fantastiskt hände. Brago uppfanns!
Vissa säger att det var det den största segern för mänskligheten sedan första världskrigets slut, medan andra säger att det var den viktigaste uppfinningen sedan spinnmaskinen Spinning Jenny.
Jag tycker att de som såger nåt utav det överstående är idioter. Okej det är ett riktigt gott kex, men det är ju ändå bara just det. Ett kex.
Anywho.
När Bragokexet kom konkurrerade det ut Guld Marie-kexet, vilket skapade problem.
Ingen ville längre ha Guld Marie och eftersom det hade tillverkats i såna kopiösa mängder blev det inflation på kexet.
Var skulle man göra av alla kex som ingen längre ville ha?
Skulle man utfodra grisar?
Nä, vi skulle få green peace efter oss sa Tage Erlander som var stadsminister under den här turbulensen.
Efter många krismöten kom Tage, även kallad Taggen pga hans mycket lilla könsorgan, med en katastrofplan.
Man skulle skänka kexen till de som inte visste bättre; barnen.
Man fyllde nu förråden på alla dagis och låg- och mellanstadieskolor i hela landet och tack vare den underbara uppfinningen konserveringsmedel äter våra barn av dessa reserver än i dag. Gärna med en plastmugg blandsaft.
Nu har Brago kommit med en ny smak: Brago Havre med Äpple och Kanel
Ännu en uppföljare som inte levererar tillräckligt starkt.
Det var som jag skrev i inlägget om Daim Summer Dream; det är gott, men orginalet är godare.
Den enda uppföljaren som jag känner verkligen har levererat är Terminator 2.
Keso Äpple Päron Vanilj
Den här var väl inte jättegod enlig mig.
Jag försökte mest plocka åt mig fruktbitarna.
Vaniljsmaken smakade nästan lite medicinaktigt, tänk Vanilla Coke.
Det här blir inget som ersätter min Keso Mini, youghurt, russin och nötter.
Dock så måste jag försvara den lite. Jag åt den när den hade gått ut för över en vecka sedan. Det kan ju ha påverkat resultatet.
Jag försökte mest plocka åt mig fruktbitarna.
Vaniljsmaken smakade nästan lite medicinaktigt, tänk Vanilla Coke.
Det här blir inget som ersätter min Keso Mini, youghurt, russin och nötter.
Dock så måste jag försvara den lite. Jag åt den när den hade gått ut för över en vecka sedan. Det kan ju ha påverkat resultatet.
Fläskfilé- och pastagratäng
Igår lagade jag nåt riktigt gott!
Jag stekte fläskfilé i en djup stekpanna och hällde sedan i vatten, kalvfond, finhackade soltorkade tomater, Dijonsenap, pressad vitlök, tomatpuré, sambal oelek, salt och peppar.
Jag lät det koka upp och hällde sedan i grädde och lite redning.
Medan detta puttrade ihop kokade jag pasta till knappt al dente och hällde den sedan en djup ugnsform.
Sedan blandade jag i fläskfilénkoket i pastan, la halverade körsbärstomater på toppen och strödde över riven ost.
In i ugnen på 225 grader tills att osten smält och fått fin färg.
Voilá!
Jag stekte fläskfilé i en djup stekpanna och hällde sedan i vatten, kalvfond, finhackade soltorkade tomater, Dijonsenap, pressad vitlök, tomatpuré, sambal oelek, salt och peppar.
Jag lät det koka upp och hällde sedan i grädde och lite redning.
Medan detta puttrade ihop kokade jag pasta till knappt al dente och hällde den sedan en djup ugnsform.
Sedan blandade jag i fläskfilénkoket i pastan, la halverade körsbärstomater på toppen och strödde över riven ost.
In i ugnen på 225 grader tills att osten smält och fått fin färg.
Voilá!
Norrlands Guld Ljus
När man badar bastu och när det är riktigt varma sommardagar kan det vara gott med en vattnig, lättdrucken öl.
De få gångerna jag badar bastu eller de ännu färre gångerna jag får uppleva riktigt varma sommardagar i Östersund burkar jag därför köpa några Miller Lite eller Coors Light. De är väldigt lättdruckna men smakar fortfarande lite öl.
Skulle jag nån gång vilja ha en öl som inte smakar öl alls kommer jag gå till hyllan där denna står:
Det är helt sjukt hur lite öl en öl kan smaka. Borde den ens få kallas öl?
På reklamen borde de säga "testa Norrlands Gulds nya kissfärgade vatten med alkohol!"
Den smakar som sagt inte öl alls, så gillar du inte öl men vill lära dig att gilla det eftersom det är tufft, så kan du börja med den här.
De få gångerna jag badar bastu eller de ännu färre gångerna jag får uppleva riktigt varma sommardagar i Östersund burkar jag därför köpa några Miller Lite eller Coors Light. De är väldigt lättdruckna men smakar fortfarande lite öl.
Skulle jag nån gång vilja ha en öl som inte smakar öl alls kommer jag gå till hyllan där denna står:
Det är helt sjukt hur lite öl en öl kan smaka. Borde den ens få kallas öl?
På reklamen borde de säga "testa Norrlands Gulds nya kissfärgade vatten med alkohol!"
Den smakar som sagt inte öl alls, så gillar du inte öl men vill lära dig att gilla det eftersom det är tufft, så kan du börja med den här.
Färskostpastej Paprika & Lök
Jag såg i Erikas blogg att det kommit färskostpastej i tre olika varianter; Naturell - Gurka - Paprika & Lök.
Jag som är en leverpastejätare av rang blev förstås lyrisk över detta och speciellt över den sistnämnda varianten. Det är nästan som att de malt ned mina tre favoritsaker, lagt det i en ask och döpt det till Färskostpastej Paprika & Lök. Eller ja, inte riktigt. Hade de gjort det så hade pastejen nog haft en smak av dumle, tacos och glass. Kanske inte hade blivit någon hit.
Jag tycker att denna var mycket god! Den är väldigt krämig och har en tydlig löksmak vilket jag gillar. Jag testade den på ciabattabröd men tror att den skulle göra sig ännu bättre på en knäckemacka tillsammans
med gurka och tomat. Jag ska testa min teori senare!
Jag som är en leverpastejätare av rang blev förstås lyrisk över detta och speciellt över den sistnämnda varianten. Det är nästan som att de malt ned mina tre favoritsaker, lagt det i en ask och döpt det till Färskostpastej Paprika & Lök. Eller ja, inte riktigt. Hade de gjort det så hade pastejen nog haft en smak av dumle, tacos och glass. Kanske inte hade blivit någon hit.
Jag tycker att denna var mycket god! Den är väldigt krämig och har en tydlig löksmak vilket jag gillar. Jag testade den på ciabattabröd men tror att den skulle göra sig ännu bättre på en knäckemacka tillsammans
med gurka och tomat. Jag ska testa min teori senare!
Smördegsknyten
Jag hade ett par smördegsplattor liggandes i frysen och tänkte att man kunde göra nåt roligt med dem. Jag gjorde två knyten, ett med björnbär/jordgubbar och ett med äpple/kanel, och körde in i ugnen. Detta serverades varmt tillsammans med vaniljglass.
Choc Milk OREO
Min vän cemo har tjatat mycket om hur gott det är med OREO. Vet inte om det var såna här hon menade, men OM det nu var det så förstår jag hennes tjat.
Mycket goda saker detta! Det är svårt att sluta efter bara en kaka och jag tror att det är ganska lätt hänt att man äter upp ett halvt paket till kaffet.
Ett paket rymmer 12 kakor och kostar 33 kr. Rätt dyra kakor med andra ord, men det är värt priset!
Rekommenderas ej
Det här lägger jag upp som ett par tips på vad ni inte ska testa.
Strawberry & Banana Smoothie låter ju väldigt gott!
Man tänker sig den där lena, krämiga konsistensen som man får när man gör en milkshake av jordgubbar och banan.
Den här hade inte den lena, krämiga konsistensen.
Visst, den var rätt god men absolut inte så god att det rättfärdigar
det hutlösa priset av 36 kr!
En annan sak som ni överlever utan är Digestive Chocolate Caramels.
Som förgående produkt är denna inte alls äcklig eller ens dålig,
jag ser bara inte vitsen med den.
Det finns redan så många sorters kakor med choklad- och kolasmak.
Varför ska Digestive ge sig in i fighten?
Orginalet är godare.
Strawberry & Banana Smoothie låter ju väldigt gott!
Man tänker sig den där lena, krämiga konsistensen som man får när man gör en milkshake av jordgubbar och banan.
Den här hade inte den lena, krämiga konsistensen.
Visst, den var rätt god men absolut inte så god att det rättfärdigar
det hutlösa priset av 36 kr!
En annan sak som ni överlever utan är Digestive Chocolate Caramels.
Som förgående produkt är denna inte alls äcklig eller ens dålig,
jag ser bara inte vitsen med den.
Det finns redan så många sorters kakor med choklad- och kolasmak.
Varför ska Digestive ge sig in i fighten?
Orginalet är godare.
Paneng Gai
Under min tid i asien åts några maträtter oftare än andra.
Paneng Gai var en utav de rätterna.
Jag blev så förtjust i några av rätterna att jag till och med köpte med mig kryddmixar till Sverige för att lätt kunna laga dem hemma.
De kryddmixarna är sedan länge slut och sedan de tog slut har jag inte lagat
rätterna en enda gång. Nu skulle det bli ändring på det.
Jag hittade dessa två varor i en välsorterad matbutik.
På påsens baksida står det att man ska använda en påse kryddor och en burk Coconut Milk på 2-3 kycklingfiléer. Jag tycker dock inte om när cocossmaken blir för framträdande så tog jag en burk Coconut Milk på två påsar kryddor
och 6 kycklingfiléer. Sedan spädde jag ut såsen med grädde och mjölk.
Jag skivade även en röd paprika och lät den puttra
med i såsen de sista minutrarna.
Till detta serverades äggnudlar och sockerärtor.
Resultatet blev riktigt bra och det smakade som i Thailand.
Fast utan det där ogräset de alltid ska slänga i maten.
Paneng Gai var en utav de rätterna.
Jag blev så förtjust i några av rätterna att jag till och med köpte med mig kryddmixar till Sverige för att lätt kunna laga dem hemma.
De kryddmixarna är sedan länge slut och sedan de tog slut har jag inte lagat
rätterna en enda gång. Nu skulle det bli ändring på det.
Jag hittade dessa två varor i en välsorterad matbutik.
På påsens baksida står det att man ska använda en påse kryddor och en burk Coconut Milk på 2-3 kycklingfiléer. Jag tycker dock inte om när cocossmaken blir för framträdande så tog jag en burk Coconut Milk på två påsar kryddor
och 6 kycklingfiléer. Sedan spädde jag ut såsen med grädde och mjölk.
Jag skivade även en röd paprika och lät den puttra
med i såsen de sista minutrarna.
Till detta serverades äggnudlar och sockerärtor.
Resultatet blev riktigt bra och det smakade som i Thailand.
Fast utan det där ogräset de alltid ska slänga i maten.
Marabou Polka & Daim Summer Dream
Linnea önskade ett test av dessa två choklader och eftersom jag just gått ett självhjälpsprogram och nu måste säga ja till allting så är jag tvungen att skriva ett inlägg. Även fast jag egentligen inte vill.
Hoppas det kommer något bra av det här i slutändan.
Jag kan börja med att säga att jag är förbannad på Marabou. Varför? Jo det var nämligen så att det var JAG som gav dem idén för en choklad med polkasmak. Saya kan intyga. Jag har dock inte fått något som helst erkännande. Jag kunde ju åtminstone fått ett tack, en livstids förbrukning av choklad och en chokladfontän till trädgården. Snåla Marabou som pissar på den lilla mannen.
Aja nog om de där äckliga hororna. Till testet!
Som min käre vän Andreas säger så smakar denna väldigt likt Marabou Mint. Iallafall om man äter den utan att ha minten att jämföra med. Jag skulle egentligen vilja ha ett test då jag battlar dessa två smaker back-to-back för att se om det är någon väsentlig skillnad.
I Vilket fall som helst så tycker jag att denna likt minten är mycket god.
Betyg: 7/10
Nu till Daim Summer Dream. Den har jag inte uppfunnit.
Första tuggan tycker jag först att man känner den friska mintsmaken och sedan kommer päronsmaken lite som en överraskning. Man vet inte riktigt om den är där eller om man inbillar sig.
Vad var det där? Var det päronsmak? *tugga tugga* -Ja det är nog lite päronsmak. Gud så trivsamt!
Mycket längre än så kommer inte denna. Men missförstå mig rätt nu.
Om man ska beskriva den här, vad säger man då? Jo ungefär såhär: Det är gott!
Hur beskriver man då vanlig Daim? Ungefär såhär: Det är så jävla gott!
Och då är skillnaden egentligen inte jättestor.
Anledningen är väl att när nåt sånt här kommer och följer upp något så gott som Daim Orginal så måste det vara något alldeles extra för att man ska bli imponerad. Denna var inte nåt alldeles extra.
Betyg: 5/10
Hoppas det kommer något bra av det här i slutändan.
Jag kan börja med att säga att jag är förbannad på Marabou. Varför? Jo det var nämligen så att det var JAG som gav dem idén för en choklad med polkasmak. Saya kan intyga. Jag har dock inte fått något som helst erkännande. Jag kunde ju åtminstone fått ett tack, en livstids förbrukning av choklad och en chokladfontän till trädgården. Snåla Marabou som pissar på den lilla mannen.
Aja nog om de där äckliga hororna. Till testet!
Som min käre vän Andreas säger så smakar denna väldigt likt Marabou Mint. Iallafall om man äter den utan att ha minten att jämföra med. Jag skulle egentligen vilja ha ett test då jag battlar dessa två smaker back-to-back för att se om det är någon väsentlig skillnad.
I Vilket fall som helst så tycker jag att denna likt minten är mycket god.
Betyg: 7/10
Nu till Daim Summer Dream. Den har jag inte uppfunnit.
Första tuggan tycker jag först att man känner den friska mintsmaken och sedan kommer päronsmaken lite som en överraskning. Man vet inte riktigt om den är där eller om man inbillar sig.
Vad var det där? Var det päronsmak? *tugga tugga* -Ja det är nog lite päronsmak. Gud så trivsamt!
Mycket längre än så kommer inte denna. Men missförstå mig rätt nu.
Om man ska beskriva den här, vad säger man då? Jo ungefär såhär: Det är gott!
Hur beskriver man då vanlig Daim? Ungefär såhär: Det är så jävla gott!
Och då är skillnaden egentligen inte jättestor.
Anledningen är väl att när nåt sånt här kommer och följer upp något så gott som Daim Orginal så måste det vara något alldeles extra för att man ska bli imponerad. Denna var inte nåt alldeles extra.
Betyg: 5/10
